Vimmel och vardag Mingle and monday

Dubbla måttstockar

Städar, eller snarare rensar i källarförråden. Det mesta är inte fotorelaterat. Visserligen står en gammal Minolta i ett hanterat svart läderfodral på en hylla men objektiven är för "mjuka" för tidens skärpejakt. Måhända blir det uttrycket (det småsuddiga alltså) trendigt någon gång, men trender brukar komma och gå, kanske snabbare än klivet ner till källarförrådet. Källarens innehållet i övrigt speglar tiden som passerat och i viss mån den tid som nu passerar. Ett är säkert: Den tid som passerat har en större del än den tid som passerar. 
Ett visst vemod infinner sig när sådant måste slängas bara för att tiden flytt och av platsbrist. Inte för att innehållet är ogiltigt utan för att har annan utformning än den som nu är förhärskande och ibland har en annan formulering.
Borde nog läsa "På spaning efter den tid som flytt" av Marcel Proust. Sju delar. Den första är på drygt 500 sidor... Egentligen borde jag skriva en egen ”På städning efter tider som flytt”. Ett evigt psykologiserande i så där 5000 sidor är nog övermäktigt för mig. Det här blogginlägget får utgöra mitt övergripande bidrag till genren och förresten så är det inte subjektifierade tirader och dessutom med bilder på mitt sätt. 

Märkligt att allt snack om cirkulär ekonomi, återbruk och minskad miljöbelastning inte gäller när det kommer till kritan. Frugans försök att skänka kursböcker till en skola möttes av:

—Barnen känner av när något är gammalt, så tack, men nej tack!

Ett besök på ortens avfallsstation fick mig att bli häpen. Trots soligt badväder var det fyllt med bilar, släpkärror och folk som sorterade och slängde det de inte längre behöver.
Så efter en sejour i källaren och ett besök på återvinningsstationen blev det att söka tröst i svampplockning. Tänker varje gång att jag skall ta med makroobjektivet och åla omkring bland stubbar, granar och barr. Har sparat liggunderlaget från 1971 (det används då och då) och syntetiskt som det är fungerar det än. 

Och döm om min förvåning! Det verkade som om någon varit ute i skogen och placerat bilder till allmän åsyn. Märkligt på min ära, men samtidigt en behaglig överraskning. Någon från Fotosidan? Jag tycker mig känna igen bilderna... Hamnar de på den digitala sopstationen, eller i cyberrymden, eller än värre på den kommunala sopstation i fraktionen brännbart? 

Svampexcursionen blev lyckad. Överglänste det överraskande momentet av ramade bilder i skogen.  Grisarna (vildsvinen) verkar intressera sig för gula kantareller och konkurrens är ju bra. Överallt där vi hittade kantareller fanns och spår av grisarnas bökande i mossan.

Mjukt trots modernt objektiv!

/MA

2025-08-14 19:20   Vibybo

Mycket bygger ju på konsumtion, konsumtion. Så cirkulär ekonomi blir begränsat till entusiaster och de som måste. Snygga bilder och väldigt trevligt där i skogen, överraskande inte minst med konst!

Svar från Mats Axelsson 2025-08-14 20:30

Ja konsumtionen håller hjulen snurrande.
Tackar!